Jag har just haft en av mina starkaste läsupplevelser.
Det finns så mycket jag vill säga om Christina Herrströms bok Tusen gånger starkare men jag är inte lika duktig på att förmedla känslor som Christina är så allt jag kan säga är WOW! Det finns så mycket i denna bok som får mig att tappa andan, mekanismer, förhållningssätt, repliker som gör att tankarna svindlar eller, som huvudpersonen Signe säger, Det var bara ett sådant ös i mina tankar. Som en galen fors.
Så kände jag när jag läste den här boken.
Berättarjaget är Signe. Signe går i en typisk högstadieskola. Hennes klass är uppdelad på de tuffa, de halvtuffa och töntarna. Signe är en av töntarna. I Signes klass är det, som det är i de flesta skolor, killarna som tar mest plats och tjejerna finns det inte riktigt uttrymme för. Detta gör lärarna bekymrade; de vill att tjejerna ska ta mer plats - vara mer som killarna.
Så kommer Saga. Saga har aldrig gått i riktig skola förut så hon är helt omedveten över hur man "ska" bete sig. Att man ska ta sig en roll och sen hålla sig till den. Hon vet inte hur en tjej ska bete sig. Vad som händer då är mycket intressant. Här kommer en tjej som kallas stark - Saga är en "stark" tjej. Men vad hon egentligen är, är jämlik och efter en tid så får hon de andra tjejerna att se mönstrena i klassen och ifrågasätta dessa. De börjar helt enkelt sluta acceptera sin underordning i klassen.
