Science fiction eller inte science fiction?

Att som science fiction läsare börja läsa en bok av en författare som säger sig hata science fiction torde vara en dålig idé. Att boken ifråga själv är science fiction gör det hela endast märkligt.

I en intervju som finns på hennes hemsida säger Jeanette Winterson följande:
I hate science fiction. But good writers about science, such as Jim Crace or Margaret Atwood, are great. They take on science because it’s crucial to our world, and they use language to give energy to ideas. But others just borrow
from science and it ends up like the emperor’s new clothes, with no understanding of the material. But you shouldn’t fake it because science is too important, it’s the basis for our lives. I expect a lot more science in fiction because science is so rich.
Den enda responsen jag har på det är Öhhh...!?
Kan det vara så att författaren inte vill riskera att ses som en sf-författare?

Vad skulle vi göra om vi fick en chans att börja om på en ny, oförstörd planet?

I romanen får vi följa tre sammanflätade berättelser, kärleksaffären mellan och kvinna och en mycket avancerad robot som flytt från en döende planet, skeppspojke strandsatt på Påskön år 1774 och en kvinna i en dystopisk nära framtid. Berättelsen är komplex, tankeväckande, intressant och lite deprimerande...men ändå hoppfull. Mycket av det som Winterson skriver ger en mycket att tänka på. Framförallt detta citat fann jag särskilt intressant:

Past and fature are not seperate as far as the brain is concerned. Only the present is differentiated by the brain.

Fjärde bok i Twilight serien

Idag läste jag på sidan Bibliotekarierna Babblar att det blir en fjärde bok i Stephenie Meyers serie Twilight. Tidigare böcker i serien är Twilight, New Moon och Eclipse. Endast två av böckerna är hittills översatta till svenska och heter då Om jag kunde drömma (skriven om nedan) och När jag hör din röst.
Den fjärde delen är ännu långt ifrån klar men en preliminärt släppdatum är satt för hösten 2008.

Chick-lit för alla

Fast detta är inte chick-lit (vad det nu är för något). I denna, Curtis Sittenfelds, andra bok får vi följa Hannah Gavener. Vi börjar när hon är 14 och säger adjö vid 28 års ålder. Hannah växer upp i en dysfunktionell familj, pappan är lynnig, kontrollerande och frånvarande. Hannah blir självkritisk och analytisk och sjunker hellre undan än riskera att göra bort sig.

Genom åren följer vi Hannahs strävan efter något så enkelt, och komplicerat, som att träffa en kille och bli kysst. Under collegetiden spenderar Hannah kvällarna i sitt rum sovande (efter att ha druckit hostmedicin så att hon är säker på att kunna sova) samtidigt som alla andra tjejerna i skolan inte har några som helst problem med att hitta killar.

The man of my dreams är en härlig bok om hur livet kan te sig för alla oss (och är inte det alla) som inte haft det lätt med tonåren, det s.k vuxenlivet och jakten på kärlek, eller vad man tror kärlek är. Den är underhållande, tankeväckande och oförutsägbar. Läs!

Mytisk fantasi av Lessing

I förordet till denna, det senaste verket av Doris Lessing, skriver hon att idén till boken The Cleft kom efter att hon läst en vetenskaplig artikel som handlade om att det allra förs­ta människosläktet antagligen var av kvinnligt kön. Männen kom senare som en sorts "kosmisk eftertanke".

Berättelsen om dessa, de första människorna, återberättas av en Romersk senator och historiker. De första människorna lever en bekymmersfri tillvaro, kvinnorna spenderar sina dagar med att lata sig på klippor, simma i vattnet och äta sin fisk. De barn som föds är flickebarn. Ingen i samhället ger någon tanke på att livet kan vara annorlunda och det funderas aldrig över hur kvinnorna blir havande. En dag börjar hemska monster med "svullen slang" framtill och bröstvårtor på platta bröst födas. Dessa, de första pojkarna, kallas "squirts" torteras och slängs brutalt ut på klipporna där havsörnar fångar upp dem för att föra dem till skogen där de ammas av rådjur. Ett litet samhälle av män uppstår sakteliga och när det första mötet mellan kvinnor och män äger rum leder det till en massvåldtäkt. De två samhällens nyfikenhet på varandra är mycket stor.
Allt eftersom tiden går blir kvinnorna beroende av männen, de kan inte längre föda barn utan dem, bokens fokus ligger på hur, när de väl möter varandra, kvinnorna och männen lyckas leva sida vid sida. Kvinnorna förargas över att männen tar för stora risker och tillbringar tid med obegripliga sporter. Männen i sin tur tycker att kvinnorna tjatar för mycket.

Det är just med detta, som problemet i boken ligger. Tanken att kvinnor och män har förutbestämnda karaktärsdrag är svår för mig att acceptera. Stereotyperna frodas, och de är inga trevliga stereotyper; en grupp kvinnor väcks upp (det lilla som går) av maskuliniteten de möter, eller som Ursula Le Guin skriver i en recension A tale of Sleeping Beauties - only they aren't even beautiful. They're a lot of slobbering walruses, till the Prince comes along.

Trots denna, inte särskilt entusiastiska recension, är jag ett stort Doris Lessing fan och blev överlycklig när hon fick Nobels litteraturpris. Men om man är nybörjare av Lessing ska man inte läsa denna bok. Läs istället t.ex Ljuvaste dröm, Martha Quest-böckerna, Gräset sjunger eller Den femte sanningen .

Anti-konsument bok av Ballard

I J.G Ballards senaste bok (utkommen sommaren 2007) skildrar han en brittiskt samhälle i förfall då han tar sig an vilsna och uttråkade invånare till Brooklands, en förort till London. När Richard Pearson får besked att hans far skjutits till döds i shoppingcentret Metro-Centre reser han dit. Richard blir kvar i Brooklands och börjar rota i de något oklara omständigheterna kring faderns död. Vad han möter i Brooklands är långt ifrån lugn förortsliv; en upprorsrörelse med nära band till shoppingcentret och en våldsam högerorganisation. Huvudpersonen i boken är inte Richard utan shoppingcentret dit stadens invånare går för att spendera tiden med att handla.
"Consumption is the greatest device anyone has ever invented for controlling people . . . . "
"No one attends church. Why bother?" a character muses early in the piece. "They find spiritual fulfillment at the New Age centre, first left after the burger bar."
En del tankeväckande idéer i boken, men det räcker inte särskilt långt. Språket och miljön har potential men detta är en besvikelse, så pass att boken ännu inte blivit färdigläst - karaktärerna och historien engagerade helt enkelt inte. Vi hoppas på bättre nästa gång.

Läs en intervju med Ballard om boken på Ballardian.com